Vid livets skymning: tecken på kroppsåldrande

De flesta av oss har nog någon gång sagt att åldern bara är en siffra. Men ju högre åldern blir desto mer tänker man på hur mycket högre den siffran kommer att bli. Man undrar även hur länge känslan av att vara ung kommer stämma överens med såväl det yttre som de fysiska förmågorna. Eller, om man uttrycker det enklare, när börjar vi bli gamla? Och om att vara gammal inte handlar om åldern, vad innebär det då att vara gammal?

I den senaste klassificeringen har världshälsoorganisationen förlängt den unga åldern till 45 år. Personer mellan 45 och 60 anses som medelålders, de mellan 60-75 som seniorer och de över 75 anses som äldre personer. Men likt de flesta uppskattningar, så säger de ingenting om varje individ. Alla känner åtminstone en ung ”gammal man” som börjar beklaga sig över livet redan i 30-årsåldern och drömmer om pension vid 50. På samma sätt känner alla åtminstone en livfull person över 80 som är mer aktiv än sina vänner eller till och med sina barn.

Vad är det då som påverkar åldrandet? När börjar det? Hur kan man definiera en tidpunkt då rörelseförmågan börjar minska, och vad kan man göra åt det? Och avslutningsvis, kan vetenskapen avslöja hur länge vi kommer att leva?

Hur mäter man åldrande?

Under många århundraden har vetenskapsmän sökt efter markörer för biologiskt åldrande, som skulle kunna avslöja kroppens skick mer exakt och förutse när kroppen börjar åldras. Olika kulturer har haft olika standarder för att definiera människor som gamla vid olika tidpunkter, såsom att inte längre vara fertil, få kritisk försämring av sinnen, grått hår och annat.

Idag finns det tre godkända kriterier som åldersmarkörer som föreslogs av American Federation for Ageing Research i rapporten “Biological Age Predictors”. Dessa kriterier inkluderar enkel mätning (förutsatt att processen inte skyndar på åldrandet i sig), markörens förmåga att få tillgång till dödsrisk, relationen till de biologiska åldersprocesserna, och förmågan att använda markörer för människor såväl som för djur. Dessa kriterier är ganska hårda och det finns bara tre markörer som kan tillmötesgå samtliga av dem under de senaste 16 åren, efter att kriterierna accepterades. Vi kommer beskriva dem mer i detalj nedan.

Den första markören: Svaghetsindex

Det så kallade svaghetsindexet är baserat på listan med symtom som ofta ses hos människor eller djur, som kan ha en väldigt negativ hälsopåverkan. Den senaste listan med symtom, “A Frailty Index for UK Biobank Participants” som publicerades år 2018 finns tillgänglig för alla som är intresserade av att kolla upp sin hälsa. Det räcker att lägga till en poäng för varje förekommande symtom och utvärdera slutresultatet, som kan hjälpa till att förutse behovet av regelbunden vård eller till och med chansen att dö av åldern.

Denna metod fungerar dock bara för äldre vuxna. Yngre personer har inte levt tillräckligt länge för att utveckla kroniska och farliga sjukdomar, och därför skulle inte deras resultat vara giltigt.

År 2015 tillhandahöll forskarna från National Academy of Science of the USA sin markörlista, “Quantification of biological aging in young adults“ som inte var direkt kopplad till kroniska eller farliga sjukdomar. Denna lista innefattar bland annat kolesterolnivån, BMI, blodvärde, slemhinnors skick och andra tecken som kan undersökas i alla åldrar. Testets resultat gör det möjligt att utvärdera den kroppsliga åldern, som ofta inte är överensstämmande med den faktiska åldern. Följaktligen varierade resultaten för den kroppsliga åldern hos de 38-åriga deltagarna mellan 30 och 50 år.

Den andra markören: telomerernas längd

Telomererna är DNA:ets ändar, som krymper varje gång en cell delas. När längden på telomererna blir kritiskt korta, förlorar cellen sin förmåga att dela sig, och åldrandet inleds. I genomsnitt tillåter telomerernas längd 50 celldelningar, och under en lång tid ansågs denna parameter som avgörande i att fastslå kroppens livsspann.

Men senare studier har utmanat denna teori. Först och främst har det visat sig att längden på telomererna kan variera betydande beroende på många faktorer. Således är telomererna i genomsnitt längre hos kvinnor än män, vilket visat sig i forskningen “Reflections on telomere dynamics and aging-related diseases in humans”. Samtidigt är telomererna hos barn till äldre fäder längre än hos barn vars fäder var unga vid befruktning, vilket visat sig i en annan studie “Older paternal ages and grandpaternal ages at conception predict longer telomeres in human descendants“. Slutligen har människor i vissa länder olika längder på telomererna under torr- och regnperioder, vilket visas i rapporten “The telomere lengthening conundrum – it could be biology”.

Vidare finns det fall där telomerer blivit längre hos personer efter 75-års ålder, vilket visas i forskningen “Human telomere biology: A contributory and interactive factor in aging, disease risks, and protection” eller hos dem som spenderat ett år i rymden, som ses i artikeln “The NASA Twins Study: A multidimensional analysis of a year-long human spaceflight”.

På det hela taget, trots att kriteriet verkar vara enkelt och troligt, verkar man inte kunna lita på det helt och hållet. Det verkar som att telomerernas längd, i de flesta fall, korrelerar med livsspannet, men forskare är ännu inte säkra på det.

Den tredje markören: metyleringens klockor

När vi åldras förändras vi tillsammans med vårt DNA: ju längre vi lever desto tätare DNA-trådar återfaller inuti cellkärnan. Under processen drar vissa delar ihop sig och information som samlats in med dem blir otillgängliga medan andra öppnas upp och tillhandahåller tidigare otillgängliga uppgifter. Dessa förhållanden påverkas av så kallade metylgrupper, och ju fler de är desto intensivare blir processen.

I amerikanen Steve Horvaths forskning år 2013 “DNA methylation age of human tissues and cell types”, menade han att ”metyleringsklockor” bestod av 353 delar av DNA varav några av dem erhåller en metylgrupp under livslängden medan andra förlorar den. Dessa klockor är gjorda på underlag av studien “DNA methylation-based measures of biological age: meta-analysis predicting time to death“ och är grundade på tilldelning av dessa DNA-delar, som är föremål för metylering och kan upplysa oss om livsspannet för människan såväl som livsspannet för individuella celler. Likväl återstår ett problem då vi fortfarande inte vet varför DNA-delar har en avgörande roll för åldrandet och, desto viktigare, hur vi kan påverka dem.

Börjar det skymma?

Om vi lägger vetenskapen åt sidan, så vet var och en av oss ganska väl vad åldrande innebär då våra kroppar förlorar sina fysiska funktioner och förmåga att motstå sjukdomar. Det finns särskilda tecken som kan hjälpa oss att förstå när det är dags att uppmärksamma hälsan desto mer. Här följer några av dem.

Dina händer blir svaga

Hur starkt ditt handslag är eller hur bra förmåga du har att öppna en konservburk kan vara ett tecken på att din kropp åldras. Forskningen publicerad i The Lancet magazine, “Prognostic value of grip strength: findings from the Prospective Urban Rural Epidemiology“ har bekräftat att personer med svagare handslag löper 16 % högre mortalitetsrisk av olika orsaker. Det beror på muskelmassan, som vi aktivt förlorar med åldern, och om man inte står emot denna process börjar man åldras tidigare och snabbare. Men det finns goda nyheter: de deltagande i forskningen som förbättrade sin greppstyrka levde längre till följd av det.

Du får mer fett runt midjan

Alla går upp i vikt med åldern men om det ansamlar sig just kring midjan, som det gör för män, har man ett problem. Forskning som utfördes 2019 stödde teorin om att de kvinnor med extra vikt runt magen var två gånger mer benägna att drabbas av farliga hjärtsjukdomar än kvinnor som ansamlade fett på låren.

Du promenerar långsamt

Sättet man går på är inte enbart kopplat till den fysiska hälsan utan även den mentala. Den slutsatsen drog upphovsmännen till forskning på Nya Zeeland fram till i “Association of Neurocognitive and Physical Function With Gait Speed in Midlife“ med 900 deltagande . Studiens resultat har visat att de deltagande med långsammare gånghastighet än genomsnittet hade dålig fysisk hälsa, deras kroppsliga ålder beräknades vara högre, och omfattningen av deras hippocampus (den del av hjärnan som ansvarar för minnet och kognitiva förmågor) var mindre än för de snabbare deltagarna i experimentet.

Samtidigt utfördes forskningen “Self-rated walking pace and all-cause, cardiovascular disease and cancer mortality: individual participant pooled analysis of 50 225 walkers from 11 population British cohorts” år 2018 och publicerades i  British Journal of Medicine. Den visade att promenader på en timme om dagen med en hastighet på omkring 6 km/timmen har minskat risken för att dö från alla orsaker med 20 % (och ännu mer för patienter över 60).

Du drabbas ofta av frakturer

Känsligt skelett är ett annat tecken på att man åldras. Efter 40-årsåldern börjar man förlora kalcium och varje år blir förlusten mer intensiv. Därutöver blir cellerna mindre kapabla att lagra vitamin D, vilket är essentiellt för skelettet. Följaktligen råkar man lättare ut för skador och frakturer.

Ansiktsproportionerna ändras

Det finns även en annan substans vi har mindre av när vi åldras, nämligen kollagen. Kollagen bildar ett skyddande nätverk för cellerna i vår hud. Ju mindre kollagen vi har desto snabbare försämras huden och desto tidigare ändras ansiktsformen (först och främst kindbenen). Därutöver förändras käklinjen med åldern (på grund av slitage på brosket, tappade tänder eller förändringar), vilket även har en påverkan på ansiktsproportionerna.

Så åldern är inte bara en siffra?

Oavsett vilket datum som står i din legitimation och antalet ljus du har på din födelsedagstårta, så har det väldigt lite att säga om din hälsa, förväntade livslängd, eller ens om din faktiska ålder. Enligt statistiken kommer de flesta av oss att leva tills vi blir 75, och få en eller flera kroniska sjukdomar vid 65 års ålder. Vi är dock inte bara statistik. Våra vanor och handlingar (i första hand livsförändrande vanor såväl som matvanor och sjukvård) avgör hur ung man känner sig varje år, och slutligen hur länge man lever.